» Introdution till World Social Forum.
» Läs om unga deltagare på World Social Forum och vad de vill ha för att kunna leva ett bättre liv.
Läs även rapporter direkt från forumdagarna här nedan!
Nätverk, möten och engagemang på World Social Forum 2007
 Årets upplaga av World Social Forum samlade 66 000 registrerade deltagare på Moi Sport Stadium i Kasarani i Nairobi, Kenya. Nu när forumet summeras visar det sig att det finns en hel del positiva resultat trots mycket kaos och oreda.
Jag och många andra tillbringade åtskilligt med tid med att leta efter seminarier som sedan visade sig ha blivit inställda. Det var svårt att få reda på vad som stod på programmet och jag vet att jag inte var den enda som fick veta först i efterhand att den sydafrikanske biskopen och fredspristagaren Desmond Tutu varit där. De som varit med på tidigare World Social Forum berättar dock att kaoset förekommit där också, både i Porto Alegre och i Mumbai och på de andra orterna.
Nya nätverk skapades
Samtidigt så fyllde forumet verkligen sitt kontaktskapande syfte. Människor och organisationer träffades och nätverk skapades. Två nya formella nätverk uppstod bland afrikanska organisationer: Africa Water Network som arbetar mot privatiseringen av vatten, som är en stor och angelägen fråga. Mer än 40 organisationer ingår där. Dessutom bildades ett nätverk som arbetar för ett socialt rättvist skattesystem, mot olaglig skatteflykt etc. - Tax Justice Network for Africa (Nätverket för skatterättvisa). Skattenätverket ingår i ett större internationellt nätverk och finns med som en del av deras webbplats: http://www.taxjustice4africa.net
Kenyas gayrörelse kommer ut
Det fanns också några särskilt modiga och stolta människor på forumet. Kenyas gayrörelse kom ut offentligt för första gången och gick omkring med t-shirts med texten: "We are queer, we are proud, we are here." Det är stort i ett land där det fortfarande är förbjudet med homosexualitet och där kyrkan är en stark och framträdande motståndare. En av de större dagstidningarna hade till och med en positiv artikel om gayrörelsen där en tjej till framträdde med bild.
För mig var den största upplevelsen att få höra gräsrotsaktivister från olika länder berätta om hur de kämpar och organiserar sig för att komma ur de ofta obegripligt svåra förhållanden de lever under - mödravård på landet i Kenya, daliter eller så kallade kastlösa i Indien, arbete mot hiv/aids i Tanzania och mycket annat.
Många som tror på att en annan värld är möjlig
Stort var också det faktum att vi var så många engagerade människor samlade under dessa dagar. 66 000 personer som i någon mån är på väg åt samma håll, som alla tror på att en annan värld är möjlig!
På World Social Forum 2007 fanns mer än 1 400 organisationer från 110 länder. På programmet fanns över 1 200 seminarier, föredrag, workshops etc. 1 130 volontärer arbetade för att få allt att funka.
2008 blir det en global vecka istället för World Social Forum
Nästa år blir det inte ett enda World Social Forum utan en "global vecka" där forumaktiviteter äger rum i flera olika länder. 2009 blir det ett klassiskt World Social Forum igen, men det är ännu inte bestämt var.
Text och foto: Gunilla Asp Fasth, Globalportalen, februari 2007 |
Göteborg 18 januari 2007 kl. 13
Nu är det spännande. Om två timmar åker jag till Landvetters flygplats för vidare färd mot Nairobi och World Social Forum 2007. Resan är både väldigt välorganiserad och samtidigt är det nästan omöjligt att veta hur det kommer att bli.
ABF har ordnat en otroligt stor gruppresa, totalt cirka 140 personer ingår i deras delegation. Det är olika hur mycket vi har varit med på förberedelser och studiecirklar inför resan och hur mycket vi kommer att ha gemensamt under veckan. Själv känner jag nästan inte någon, men vet att minst tio personer bara från Göteborg åker med samma plan och att fler från andra delar av landet ansluter i Amsterdam.
Programmet för forumet blev klart igår. Det är en enormt lång tabell i excel med rubriker på de över 1 000 workshops och seminarier som kommer att hållas, och namn på den organisation som arrangerar. Hur ska man kunna välja bland allt detta? Här finns alla tänkbara teman som handikappade barn i Kenya, staden som gemensam rättighet, kriget i Irak, demokratisering av FN och globaliseringen som utmaning för Sydasien. Det blir något att läsa på flyget.
Jag ser fram emot att få en inblick i den process som World Social Forum utgör, minst lika mycket som att faktiskt delta i diskussioner kring olika teman. Former för att bygga verklig demokrati är något jag brinner för. Om vi ska kunna skapa en bättre värld, en värld där alla människor har möjlighet till ett bra liv, så krävs också att alla människor får chans att komma till tals, att uttrycka sig och att vara sant delaktiga i samhället. Ett forum där upp mot 100 000 människor möts och diskuterar borde vara ett bra tillfälle att lära mer om hur detta kan gå till!
Nairobi lördag 20 januari 2007 kl. 15
Forumet är invigt och de flesta av oss i ABF-gänget är på plats. Resan hit blev något längre och krångligare än planerat. En storm drog in över Amsterdam där vi skulle byta plan och gjorde att vi var sena redan från Göteborg. Nedstigningen var minst sagt gropig eller som kaptenen sa när vi väl stod på marken: "As you noticed the descent was quite bumpy but in the end we made it safely - of course."
Planet till Nairobi hade redan gått, för en timme sedan och allt var kaos eftersom i stort sett alla plan under dagen varit antingen sena eller inställda.
Via övernattning (ett par timmars sömn) på lyxhotell tre mil utanför staden och ombokningar där flyget skulle gå över antingen Johannesburg eller Dubai kom jag till slut med fredagsmorgonens första plan direkt till Nairobi. Där anslöt också de andra ABF:arna från Göteborg, som hade fått sova på tältsängar ute på flygplatsen.
I Nairobi landade vi sent på fredagskvällen. Tog taxi till hotellet och möttes av värme från både klimat och personal. ACK Guesthouse har en lummig trädgård innanför murar, lugnt och skönt vilket känns som en bra möjlighet när man blir trött efter heldagar på forumet framöver.
Invigningen idag började med en demonstration från slumområdet Kibera. Vi försökte ansluta men trafikkaoset gjorde att vi inte nådde början av tåget. Istället mötte vi ett gäng småkillar i gröna t-shirtar, som var förtruppen till demonstrationen, när de nästan nått fram till Uhuru Park där invigningsceremonin var. Efter dem kom olika grupper - allt från miljöbudskapet "Say no to plastics" till Västsaharas befrielserörelse Polisario till brasilianska fackföreningar och olika 
kyrkliga organisationer. Tåget var inte så långt, kanske 2 000 personer, men vi fick höra att det gick demonstrationer från andra delar av staden också.
I Uhuru Park var det party. Från en stor scen strömmade musik och från alla håll strömmade människor till parken. Invigningstalen fokuserade på Afrika: "We are not a continent of aids, of war, of starvation..." och slagordet framförandra var de sociala forumens huvudbudskap "En annan värld är möjlig!". Variationer på temat var "Ett annat Afrika är möjligt!" och "Ett annat Kenya är möjligt!".
Promenerade tillbaka till hotellet. Avfärd till Safari Park hotell. Absurd kontrast, lyxhotell med elefant i foajén (skulptur!). Samling för alla från ABF och även från Palme-centret med tal av bland andra Joe Frans, som är ordförande i Forum Syd: "Håll dina drömmar levande, vi måste få lov att drömma, men låt det inte stanna vid drömmar, vi måste handla också, det är vår skyldighet!". Dans till Tinga-Tinga från Kibera som var i Sverige i höstas, på Bokmässan i Göteborg och på turné i Stockholm.
Nairobi söndag 21 januari 2007
Första riktiga forumdagen. Det starkaste intrycket är helheten, det mäktiga i att vi är så många som samlas och vill något tillsammans. Mångfalden av organisationer, samarbeten, frågor och människor. Det är häftigt att vara en del av något så stort. Varje liten gräsrotsorganisation, studiecirkel och aktionsgrupp är viktig. Vi är dom som skapar förändring i världen - vare sig vi arbetar för skuldavskrivning, fred och ickevåld på kristen grund i Tanzania, ekologisk odling i Kenya eller kvinnors rättigheter i Indien eller bättre arbetsvillkor för fiskarna i San Fransisco.
Jag har mest orienterat mig idag. Det har varit skönt att vandra runt bland alla människor, få in känslan av mångfalden. Forumområdet är jättestort och allt känns inte färdigorganiserat. Lite glest med folk emellanåt och många av informationsbåsen var fortfarande obebodda av de organisationer som skulle stå där. Ett seminarium om unga och fred i Somalia var inställt. Vi var ett fåtal spridda människor i salen men några unga somalier dök inte upp. Däremot fick jag en flyer om ett annat seminarium om Somalia imorgon och det ska jag försöka gå på. Och så pratade jag lite med en blyg kille från Tanzania som arbetade mot våld bland unga.
En stund var jag med på en workshop om att använda digitala filmkameror som ett sätt att förändra världen. En kanadensisk dokumentärfilmare lärde ut hur man filmar på enklast tänkbara sätt – för att själv vara den som berättar sin historia, bevara integriteten och undvika att bli exploaterad. Varför låta någon utifrån berätta med sin vinkel? En webbdesigner från Indien berättade hur det kunde gå, indiska dokumentärfilmer hade enligt honom en tendens att bli som andra indiska filmer, med musik och mycket drama.
Kvällen på vårt guesthouse har sedan gått fort då det finns så många trevliga svenska aktivister att prata med i ABF-delegationen. IM, Attac och Ordfront finns representerade, en del har ingen aktivistbakgrund utan har kommit med på resan utifrån ett personligt intresse eller av en tillfällighet. Här finns arbetskamrater, gymnasiestudenter som gör specialarbete, fackligt aktiva, den engagerade mamman som reser med sin son i tjugoårsåldern som studerar mänskliga rättigheter, Hilkka som reser tillsammans med sina kravallnallar och många fler.
Nairobi måndag 22 januari 2007
Till idag hade jag kollat i programmet och skrivit upp flera seminarier jag ville gå på, men det hjälpte förstås knappast. Det är helt enkelt ingen idé att planera något, det blir ändå på något helt annat sätt och det kan bli minst lika bra det.
I minibussen på väg till forumet köpte konduktören/chaufförens medhjälpare en tidning och jag läste över axeln på honom. WSF var på förstasidan med stora glada bilder. Ungefär 50 000 deltagare rapporterade The Nation.
Det har varit ett hårt tryck på organisatörerna att släppa in kenyaner gratis, för många är upprörda över att flera av dem helt enkelt inte har råd att vara med. Idag har man beslutat att göra det möjligt att köpa biljetter till bara en dag, istället för till hela forumet, för 50 shilling per dag (cirka 5 kronor). Återstår att se om det gör att fler kommer hit.
Vid ett inställt seminarium blev jag sittande i salen. Där satt också Timothy och Jimmy som gärna ville berätta om sin organisation Dagoretti Youth Sports and Environment. De jobbar med barn och unga, för att få dem bort från kriminalitet och utsatthet. Ett sätt att samla dem är att spela fotboll. Deras lag har blivit inbjudet till Gothia Cup i Göteborg i sommar! Dessvärre är det svårt att hitta finansiering så det blir nog ingen resa.
På eftermiddagen hade ABF ett inspirerande seminarium om folkbildning med representanter från många olika länder. Priscilla från Sydafrika lovordade studiecirkeln som ett sätt för dem som inte annars kommer till tals att börja göra sin röst hörd. Esther från Elfenbenskusten berättade en saga om hur kunskapen kom att spridas över hela världen (även till USA!) när en man som hade all världens kunskap i en kruka tappade den. Vi har alla fått en liten skärva av kunskapen. För att få mer måste vi ödmjukt dela med varandra.
Till sist lyssnade jag en stund på en diskussion om det civila samhället och demokrati. Det var väldigt teoretiskt och akademiskt och mikrofonerna var inte de bästa, samtidigt som det ljud utifrån strömmade in i salen. Det mest iögonenfallande där var att en man med färgglada kläder och smycken runt pannan och vandringsstav i famnen klev fram och helt sonika tog tillfället i akt att berätta att han var en nomadiserande bokapsskötare och att hans folk också måste räknas, liksom även djuren. Han tackade dem som ordnade forumet och hälsade oss alla varmt välkomna till Kenya. Ja, jag tror i alla fall att det var ungefär så han sa, tolken var väldigt svår att förstå.
Ikväll har jag och två andra i ABF-gänget ätit god italiensk mat på en restaurang mitt i stan. Det var som en fortsättning på forumet för de andra borden var till största delen också fulla av deltagare. När det var dags att åka hem bad vi restaurangens dörrvakt (betoning på vakt) att hjälpa oss med taxi. Då fick vi åka med restaurangens egen bekväma minibuss och en välklädd chaufför, som såg till att gästerna kom säkert hem i denna Afrikas farligaste stad.
Enligt guideboken Lonely Planet är kriminaliteten högre här i Nairobi än i Johannesburg, Sydafrika, som tidigare legat högst. Men de flesta brotten drabbar vanliga fattiga människor och allra mest dem som bor i slumområdena. Viktigt att komma ihåg!
Nairobi tisdag 23 januari 2007
Dagens höjdpunkt var återigen ett seminarium arrangerat av ABF. De hade bjudit in en lång rad kenyanska gräsrotsrörelser för att berätta vad de kämpade för och varför de startat. En rakryggad massai-kvinna berättade hur kvinnorna i hennes by börjat organisera sig för att tillsammans kunna köpa några getter, som fick killingar, som de kunde sälja så att de fick lite pengar, som de kunde köpa mer getter för som i förlängningen gav ännu mer pengar så att de kunde börja bygga hus åt fyra kvinnor.
Projektet fortsatte med inköp av tjurar och fler hus, utbildning åt barnen, banklån och vattentankar. Revolutionen i det hela var att de till sist fått med männen på noterna. Traditionellt sett är det otänkbart att kvinnorna i massai-land äger någonting så männen var förstås skeptiska till en början. Men när de märkte hur bekvämt de sov i de nya husen så började de ändra inställning.
Andra gräsrots-aktivister berättade om organisering av gatuförsäljarna i Nairobi, nätverk av "people's settlements" (slumområden), fackligt arbete på plantager för snittblommor och mycket annat. Det var en både omskakande och uppfriskande kontrast till seminariet om mikrokrediter som jag just lämnat. Där var det bara direktörerna i de stora internationella nätverken som pratade om sina organisationer. Jag blev riktigt irriterad över att ingen från den så kallade verkligheten var där och kunde berätta hur mikrokrediterna faktiskt fungerar och påverkar vardagen för vanliga människor. Temat för hela forumet är ju ändå Människors kamper, människors alternativ.
Annars så har jag även idag gått omkring och pratat med folk och njutit av mångfalden. Det var mycket fler deltagare på plats idag och mer tryck i stämningen. Till slut så hade organisatörerna gett med sig och släppt in kenyaner gratis, därav fler människor idag. Det betyder också att mer av det vanliga samhället kommit in på forumet - försäljare med en bunt halsband i handen, unga killar med trasiga smutsiga kläder, allmänt nyfikna och även ridande poliser.
Kulturinslagen är många. Ett stort etiopiskt gäng hade en fantastisk konsert och dans-uppvisning med sång, trummor och dans kring och med etiopiska flaggan. Sudanesiska killar uppförde en trädplanteringsdans. Tidigare på dagen såg jag dem i en procession då de bar sina stora trummor på huvudet och slog på dem samtidigt som de rörde sig framåt. Gatuteater om barnens vardag i skolan har jag också sett.
Det vimlar av svenskar på forumet, fler än på något tidigare World Social Forum. Jag har bland annat pratat med några glada unga människor från Diakonias göteborgs-grupp som tar med sig massor av inspiration och kunskap hem.
På kvällen vandrade vi en stor klunga ABF-are genom mörkret och försökte hålla reda på varandra. Vi gick till ingången till stadiumområdet, där minibussarna skulle stå och vänta på oss. Efter en stunds sedvanlig diskussion så satt jag till slut i en fullsatt minibuss på väg in till stan och ACK Guesthouse där vi bor. Skönt att sova nu, efter en lång intensiv dag full av intryck och väldigt stark sol.
Nairobi onsdag 24 januari 2007
Jag började med att strosa iväg till ungdomszonen som jag inte hade orkat leta reda på tidigare. Den låg en bit från övriga forumet i ett skönt konferenscenter där lokalerna öppnade sig mot en stor innergård med gräsmattor och en pool. Det var glest mellan ungdomarna, men några satt och hängde i skuggan utefter byggnaderna. Jag pratade med en tjej från Zanzibar som visserligen tyckte forumet var jättebra, men att det var rätt kallt här i Kenya. Själv svettades jag i linne och kjol.
Efter ett tag vandrade jag tillbaka till det stora forumområdet och träffade Jens som är med i ABF-gruppen från Göteborg. Han är här tillsammans med sin vän Linn för att göra projektarbete - de går sista året på gymnasiet. Härligt att höra honom berätta om inspirerande möten och upplevelser. (Mer om det senare här på Globalportalen!)
Sedan gick jag och lyssnade på National Federtion of Dalit Women från Indien. Det var en stark upplevelse att lyssna till deras fruktansvärda erfarenheter av tredubbel diskriminering (klass, kast och kön) och att ta del av deras kraft och även glädje, otroligt nog.
Daliterna är de så kallade kastlösa, de lägst stående i det indiska samhället. De benämns också "oberörbara" vilket är ett oerhört hyckleri eftersom många av kvinnorna är prostituerade som utnyttjas av högt uppsatta män. Därför har de kommit fram med ett fyndigt slagord "Please, don't touch us." Eller som Ruth Nanorama, alternativ nobelpristagare förra året, förstärkte det: "Please, don't dare to touch us."
Vi är så löjligt priviligierade i Sverige. Vi befinner oss ljusår ifrån att behöva tömma torrdass med händerna, se våra barn bli helgade till gudarna vilket i praktiken betyder att bli tempelprostituerad, utföra jobb utan betalning, ständigt vara rädd för våld och övergrepp...
Idag cirkulerade ryktena starkare än någon annan dag om olika ovälkomna intressen som varit inblandade i planering och service kring World Social Forum. Resultatet blev bland annat att det tjusigaste och dyraste restaurangtältet fick stänga och monterades ner. Ägaren var tydligen Kenyas Minister of Internal Security (enligt IPS WSF-tidning).
Resten av dagen var det uppbrottsstämning på forumområdet. Det var meningen att organisationer och delegater skulle samlas kring olika teman för att komma fram till handlingsplaner, men tydligen var det mest fortsätta seminarier. Och kvar i informationsbåsen var det mest försäljare.
På kvällen hade återigen ett rykte spridit sig och minst fyra olika svensk-gäng samlade på den italiensk-marrockanska resturangen Casablanca, där vi satt och myste kring levande eldar på fyrfat till sent på natten. En stor behållning med resan är att få träffa alla engagerade folkrörelsemänniskor i vår stora ABF-delegation.
Nairobi torsdag den 25 januari 2007
Öm i fötterna och väldigt trött. Ändå har jag inte gått så långt som dem som var med i demonstrationen idag. Sju kilometer under den brännande solen på ett par timmar, i en marsch från ett slumområde till Uhuru Park i centrala Nairobi. Där var det avslutningsfest, med mycket musik från den stora scenen, och en stor samling människor med tusen olika budskap på sina t-shirtar, flaggor och fanor, dans och klungor av folk som satt under de få träden, i skuggan.
Årets upplaga av World Social Forum är över. Det har varit sex dagar fyllda av inspiration, starka berättelser från kämpande människor och en härlig känsla av att vi är många som tror på att en annan värld är möjlig!
Text och foto: Gunilla Asp Fasth, projektledare för Globalportalen
Globalportalen - Östra Hamngatan 45 - 411 10 Göteborg - 031-704
34 80 - info@globalportalen.org